TVT

Många månader har gått sedan senaste inläggen, men lusten eller viljan för att blogga har varit obefintlig. Men kände just idag för att skriva ett inlägg.
Har sedan Matilda kom haft besvär med att jag läckt urin vid kraftigare ansträngning framför allt löpning, hopp samt har det varit urjobbigt att vara förkyld med hosta och nysningar...
Har gjort knipövningar efter konstens alla regler, gått ner i vikt och blivit vältränad med bra magmuskulatur med hjälp av crossfit. Men besvären har ändå fortsatt. I februari sökte jag VC för diffusa buksmärtor som jag haft en tid, då passade jag även på att lyfta min inkontinensproblematik. Efter diverse undersökningar fick jag en remiss till gyn-mottagningen och besök hos inkontinenssjuksköterskan för Tena-skydd. Buksmärtorna förblir olösta... kanske IBS trodde doktorn. Lr om det min laktos som spökar igen...
På gyn gjordes ytterligare undersökningar och jag skickades hem för att göra mätningar, väga bindor efter ansträngning. När väl den mätningen va klar och inskickad så fick jag brev hem om jag var aktuell för en TVT-operation. Tennsion-free vaginal tape. Operationen utförs vaginalt och ett permanent band placeras under miduretra som stöd. Operationen tar 30 minuter och utförs i lokalbedövning med lugnande medel. Ingen trevlig operation i sig men hoppas att slutresultatet ska bli toppen.
Opererades 6/10 på morgonen, och efter att bedövningen hade släppt hade jag ganska ont på kvällen, speciellt när jag kissade sved det en hel del. Tog alvedon samt Ipren kontinuerligt men det hjälpte knappt. Smärtan hindrade normal rörelse och jag var trött under dagen och sov mkt under omgångar. Till kvällen tog jag Citodon och Ipren och sov hela natten. Kände inte mig kissenödig alls under första dagen men gick var tredje timme med resultat ändå. Både smärtan och svedan vid miktionen var bättre dag 2 och jag kände mig kissenödig, dock fortfarande öm och stel i ljumskar och underliv.
Dag 3 allt börjar bli mer normalt och äntligen fungerar avföringen också. Inte så lätt när det är om omkring den regionen. Behöver fortfarande smärtlindring. Var med i Boxen och suktade efter att få träna men än så länge är det verkligen inte aktuellt.
Dag 4 Provar att vara utan smärtlindring vilket fungerat bra, mest öm vid förflyttningar men även det har blivit bättre. Längtar efter att få prova om ingreppet gjort det den ska! Är lagom rastlös i kroppen.

Våga

Njuta och vara nöjd. Perfektion skapar stress. Låt folk komma hem trots det är brödsmulor på golvet och fönsterbrädorna inte är dammade. Att våga låta badrumsmattan som blir bösig 2 minuter efter dammsugning vara det. Visst finns det gränser för snusket men det behöver inte vara perfekt. Hellre lite skit i hörnen än ett rent Helvete. Perfektions strävan bygger murar, hinder för att släppa in människor inpå livet.
Lyssna och njut som jag eller låt bli, våga!
Labrinth feat. Emeli Sande - Beneath Your Beautiful

Labrinth feat. Emeli Sande - Beneath Your Beautiful

Carpe Diem

Att inte ha för bråttom, inte stressa igenom livet. Njuta av stunden just när den infaller, bra som dålig.
Visst kan det kännas jobbigt med alla utvecklingsfaser som 4 åringar går igenom. Att nattsömnen blir störd och har så varit de senaste månaderna av lillasyster. Att kombinationen kan få en att fundera på att abdikera som projektledare. Men så är det just nu, det kommer inte igen.
Tillika så stunderna tjejerna vill krypa upp i famnen och mysa, eller när storasyster stolt kommer ut och visar att hon tagit på pyjamasen (utan att projektledaren sagt till) alldeles på eget initiativ medan lillasyster fått amma. När man vaknar med var sin teckning på nattduksbordet skapat av en oerhört stolt konstnär som varit uppe långt tidigare än sina morgontrötta föräldrar. Lillasysters underbara joller som man vaknar till var dag, sovmorgon varje dag så var det inte för 4,5 år sen;) Ja om det inte vore för Mollys förskola skulle jag och Matilda nog sova till halvtio varje morgon.

Att älska och vårda det jag har och inte bli blind av allt en gärna skulle vilja ha. Avslutar med en skönt låt Vart jag Än går - Stiftelsen

Stiftelsen - Vart jag än går [officiell video]

Svisch bom bang

Vissa händelser får en att tänka till, pröva sina värderingar. Vad är viktigt? Vad betyder något? Vart är jag i livet just nu? Är jag där jag vill vara och fortsätter jag mot bestämda mål eller irrar jag omkring i ett töcken?

Att volta i diket med sina guldklimpar får en att tänka till, stanna upp i vardagliga ekorrhjulet. Mycket materiellt blev förstört, men konstigt nog inte det som man trodde var skörast.

Pippi Långstrump - Pling-plong taxi till plåsterhuset och Gott slut!

Onsdags:) Hipp Hipp hurra, lillasyster fyller år! Å detta firades med buller å bong, tårta och saft. Hon verkade nöjd över t-tröjorna å parfymen:)

Torsdag/Fredag Pippi Långstrump på Lisebergsteatern med morfar och hela familjen Hanssons. Matilda var väldigt intresserad! Gammelfarmor fick ett besök på fredagen innan det begav sig hemåt.

Molly skrämde oss i lördags med att få intensivt plötslig smärta i magen 11.35. Medan vi målade Buddy bear började hon klaga över magen och jag i vanlig ordning skickade henne till toaletten för att bajsa men där bröt hon ihop och började skrika att det gjorde ont till att eskalera till att hon vrålade. Efter Alvedon, försök till med värmekudde utan bättring eller tecken till att det skulle avta utan snarare bli värre så ringde jag 1177 efter 20 minuter. 38 minuters väntetid!! Say WHAT?! Velade ytterligare nga minuter men ringde till slut 112(fast det tog emot:/ jädra sjukvårdspersonal till att va föräldrar) och det skickade en Ambulans med blåljus, hjärtsnörp! Dock släppte större delen av smärta för Molly på Hybergs-rakan till att försvinna helt på sjukhuset efter att hon kräktes en timma efter smärtdebuten. Andreas fick följa med i Ambulansen medan jag tog med mig Matilda till mormor för att vara i närheten vb. Vill ju inte till sjukhuset då vi vet att det är många fall av RS virus just nu. Mekaniskt hinder var vad läkaren kunde gissa på och det får vi tro på då det har varit bra sedan dess. Molly bearbetade händelsen med att dagen efter rita en ambulans där hon åker med och utse Lejonet till sin nya favoritgosedjur. Inte bara ont blod med sjukhus, Molly fick smaka på sin allra första godisklubba som hon fick av doktorn.

Söndagen målade Molly och jag på Buddy bear utan magont, sen stack jag och tränade medan gubben å tjejerna åkte och handlade.

Nyårsafton har jag och tjejerna tillbringat hos mormor som även fick besök av syrran med familj som dock åkte hem under em. Till mat blev det Slät potatis/morotsoppa för Mollys skull och sedan räksmörgåsar. Mormor följde med och tittade på det miljövänliga och djurvänliga nyårs"raketerna" på ackumulatortanken som arrangerades staden. Har i min ensamhet innan gubben kom hem snubblat in på en blogg som jag fällt en och annan tår över ikväll och som fått mig att känna med/för lilla Tilda

Och samtidigt fått mig att känna att jag är Så förbaskat lyckligt lottad!

Det må va så att jag inte har allt för många nära vänner som känner mig innan och utan men vad gör det när jag har en så Underbar familj! Som skänker mig glädje, skratt, sorg och oro på en och samma gång och som läser mig som en öppen bok.

Jag är tacksam att vi under 2012; har fått vara friska, kunna slutgöra projekt som vi startat och fått ett underbart tillskott till familjen.

Under 2013 hoppas jag fortsätta min träning med minst 4 ggr/vecka som det är nu gärna mer, ägna massor utav tid till familjen och kanske slappa mer i sommar.