Så liten och stor på samma gång

Äntligen har nervositeten lagt sig och jag har gjort min tre första dagar på HIA. Tre mkt varierande dagar, och det känns än så länge som en fullträff. Men det surrar ordentligt i huvudet och jag har varit så trött på kvällarna. Många nya intryck och mycket nya rutiner att hålla reda.
Idag på min lediga dag har jag och Molly inte gjort något särskilt. Molly var morgonpigg och kom över till mig redan vid 06.30. Hon var pigg som en lärka, det samma vore synd och säga om mig. Molly försökte på alla sätt och vis få upp mig men det gick hon bet på. Fast hon är bra rolig, hon passade på att dra av sig alla kläder och blöjan med och klättra på mig så att jag inte fick sova. Halvåtta fick hon upp mig för att hjälpa henne på pottan, tar med mig nattblöjan... då inser jag att den är torr! Så från 19-07.30 har hon hållit sig:) Hon har även börjat göra nr 2 i pottan igen också, det funkar bra att muta med bokmärken;) Jag glömmer bort ibland att hon bara är drygt 2.5 år, hon är så redig. Min lilla underbara flicka. Jag har så dåligt samvete idag. Vi var ute i eftermiddag och hackade is i det underbara vädret. När vi var nästan färdiga ville Molly gå in tidigare. Jag hade ett par spadar kvar att ta och lät henne gå in. Ett par minuter efter att hon tagit av sig kommer hon gråtande till dörren.... hon har trillat av sin TrippTrappstol och slagit i bakhuvudet så hon fått en stor bula med ett blåmärke. *Hua* Hur dålig mamma känner man sig inte som?! Har mantrat hela eftermiddagen att "Friska barn slår sig" men oron står som en tennsoldat vid min sida... Det måste vara ngt som aktiveras under förlossningen. Denna oro, tiden innan Molly minns jag så bekymmerslös. Jag är inte hispig men denna tyngd i bröstet och alla tänk om som kommer och går.
Nu sitter jag framför andra chansen och funderar på att gå och lägga mig istället för jag är så trött... men jag har en godispåse som tvingar mig att vara uppe;) Ja så är det när gubben är på galej, måste ju ha substitut.