19 jan Molly 1/2 år!!!

Tiden går fort, alldeles för fort!! Nu är Molly ett halvår å halva min tid med henne hemma är avklarad. Händelserikt har det varit, både tufft som lättsamt. Kan så här 6 månader efter födelsen säga att det egentligen är först nu som jag börjar bli en van mamma samtidigt som jag lär mig mer på vägen allt eftersom fröken växer. I början hade jag svårt att lämna Molly ensam ens kortare stunder, inte konstigt då hon hade haft 24 timmars övervakning på lasarettet. Molly var drygt 5 månader när jag började känna att hon klarade av att vara naken kortare stunder, hon har ju varit så mager, hon blev ledsen och hackade "tänder" så fort hon blev avklädd innan dess. Nu njuter vi av att lufta rumpan å vara nakna innan kläderna kommer på:-) Molly har blivit mindre mammig den senaste tiden och accepterar både pappa å andra släktingar, även mamma känner sig tryggare numera med att lämna över henne till andra. Tror så här i efterhand att jag gav efter för det osynliga trycket att visa upp henne samt lämna över henne för tidigt, å att det kan ha lett till otrygghet... kanske även att perioden med magsmärtorna har gjort sitt. Nu har hon haft en mammig tid där jag accepterat detta samt skyddat henne från andra och det känns som det har gjort nytta, även åldern hon är i har gjort sitt. Molly tittar ofta efter mig när hon sitter hos andra men hon blir numera sällan ledsen om hon inte är hungrig eller trött.
De första 3 månaderna så fick vi larva oss rejält för att locka till ett leende, Molly har varit ett betraktande barn som sett lite allvarlig ut, men när väl leendet kommit fram så smälter man ju... Numera kan hon ge leenden till höger å vänster när hon är på humör men har oxå perioder där hon ser mest fundersam ut... Första månaden lät hon som en liten skällande chiuaua när hon blev arg*ler*. Sitter här å försöker komma på andra egenheter som hon haft men det står stilla kommer inte på mer... *suck* så fort man glömmer!
Kom på en egenhet som jag hade, blev allvarlig å sur enligt pappa när jag upplevde att ngt inte stod rätt till hos Molly utan att kunna sätta fingret på att det va det jag kände... Andreas kunde bli tokig på mig men oftast ngn timma efteråt hände ngt som bekräftade min oro. Nu vet vi ju att det måste varit min modersinstinkt å kanske vi lär oss lyssna bättre. Hoppas jag iaf.