fredag 19 februari 2010

Låg varv

Ja nu är jag inne i en nattperiod och det märks på bloggen det blir inte så många inlägg. Jag har jobbat två nätter och skulle egentligen vakat av idag men jag går in en extra tur då det blivit en sjuklucka inatt. Det blir till att planera om hela dagen... Jag gick upp efter en timmas sömn för att vända på dygnet och gick till Öppnis där pappa och Molly redan var, lagom till sångstund och fika. Det var Semlorna som lockade;) Det var fler som gillande semlan
När jag väl var där så ringde jobbet så det blev att gå hem och laga lunch innan jag sov bort eftermiddagen först med Molly ett par timmar och sen ensam när de hade åkt till Babysimmet. Molly har fått börja öva på dubbeldyk och hoppa från kanten i poolen.

I onsdags var vi på väg till djurparken, men strax innan vi kom fram somnade hon. Det blev en oplanerad tur till Knalleland ist. Jag hittade ett par Jeans och en tröja på MQ. Jag har gått ner 3 tum i jeansstorlek på 6 månader. *Stolt*
När väl Molly vaknade så blev det djurparken, en mysig dag där getterna var det som var intressantast. En av dem som ville äta upp min jacka, och det var två av dem som var tillgivna och sprang fram till en när vi satte oss ner. De förföljde oss nästan, saknar nog allt folk. Vi fick inte komma in i elefanthuset då det pågick giraff-födsel. Spännande.

I torsdag var vi och hälsade på Moster efter att vi varit och handlat. Loke var väldigt intresserad av våra jackor, kan det ha att göra med onsdagens besök hos getterna?! Vi fick smaka på Mirjams hemgjorda glass, gott.

I morse när jag åkte hem så kom jag åt en snövall och sladdade och hamnade på sniskan, det var många framme och ville hjälpa men bilen satt hopplöst fast så det blev till att väcka pappa och be om hjälp. Medan jag väntade på honom kom en vänlig själ med en bil med 4 hjulsdrift och rep och drog loss mig! Evigt tacksam. Som tur va så memorerade jag reg.numret på hans bil så jag kan tacka honom med lite blommor. Sen finns det ju stollar som ska fram till varje pris, det var en annan bil som skulle förbi oss när vi höll på att dra loss mig som nästan tvingades köra in i snövallen på andra sidan, att man ska ha så bråttom!! Kunde lika gärna kört in i mig!
Ikväll ska jag ta Volvon och köra igenom stan då det kommer mängder med snö, det syns inte att jag skottat undan snön innan lunch.

tisdag 16 februari 2010

Mer fin musik

Skam den som ger sig

Underbar semla från Trandared bageri
Molly lite ledsen med sin trygga napp

Min busiga glada Molly

Måste bara få klaga!!

Jag blir så frustrerad på blogger, kan inte lägga in bilder!!! Troligtvis bara för att Avatarfilmen strulade och förstörde text och massa annat. Så nu när jag ska lägga upp bild så sparar skitprogrammet bara mitt inlägg, hur frustrerande är inte det!!! *Morr*

Fettisdagen!!

Jag älskar semlor... och det går inte riktigt ihop med LCHF. Jag passar på att frossa i detta "godis" då det handlar om att leva också. Idag blev vi bjudna på Semlor från Trandareds bageri hos svärföräldrarna som fått bra betyg i BT. Kan det verkligen vara sån skillnad på Bullar med mandelmassa och grädde? JAAAA!! Gud vilken himmelsk upplevelse, mjuk fluffig bulle med krämig, rinnig lagom söt madelmassa med en god grädde. Enda nackdelen var att semlan tog slut så fort.

Nu har jag bara en semla från City som väntar, undrar hur den kommer att smaka efter denna himmelska upplevelse, innan tyckte jag ju att de var ok med lite för söt och seg mandelmassa.

Gårdagen var en hektisk dag. Jag och Molly började med ett besök på öppnis, sen ett besök hos farmor. Där Molly lämnades för att jag och pappa kunde åka på Bio tillsammans strax efter att han sovit tillräckligt efter sitt nattarbete; Bion rundades av med liten runda förbi Joel/Joelinas slutrea innan jag klämde ett par våfflor hos svärföräldrarna sen det var dags att åka till jobbet för att gå på nattmöte i ett par timmar. För att åka hem i mörkret och landa hemma i soffan och slöa ngn timma framför TV:n innan det var dags att gå och lägga sig. *Pust*

Biofilmen vi såg var Avatar, helt underbar. En absolut köpefilm!!

Idag har vi förutom klämt Semlor hunnit städa och ta en sväng om öppnis också, välbehövligt. Ska se om vi hittar lite tid för att tvätta bilen imorgon.

Molly har nog börjat komma i en utveckling av sin personlighet och veta vad hon vill... även kallat trots. Hon testar gränser och håller på yl och bebisgnäller när hon inte får som hon vill. Hon försöker slå efter mig och kan sätta sig på golvet och böla. Hon kastar saker och sölar ut mat/vatten medvetet. Vad gör man?! Jo mkt tålamod, humor och tid går åt för att avleda. Det blir lätt mkt Nej, lägg av, du får inte, ajabajan annars... det blir nog mkt av den varan ändå men vi gör vad vi kan för att minska på det iaf. Har ju läst på lite om trots så att tålamodet ska stärkas... Growingpeople skriver så fint att Trots

Trots - barnets eget sätt att rådfråga omvärlden, att förstå, lära sig och bli mer självständig.

Barn utvecklas hela tiden och ibland i ett mycket hög tempo, de "trotsar" opponerar sig och markerar sin självständighet. Barn "trotsar" i olika perioder av livet, kring två-årsådern, sex-årsåldern och i tonåren. Trots är nödvändigt och bra, det leder till en utveckling hos ditt barn
Trotsåldern handlar mycket om att kunna hantera motstridiga känslor. Ditt barn har insett att det finns olika viljor, min vilja, mamma och pappas vilja och kanske fröknarna på förskolans vilja.
Eller ..... föräldrar blir trotsiga och låter inte barnet få det utrymme som han eller hon behöver för att försöka själva.

Tro nu inte att Molly är helt hysterisk hela tiden, utan det lyser igenom emellanåt. För det mesta är hon en glad och snäll tjej som kramas och pussas mest. Tar gärna i handen för att hon vill leka, både mamma/pappa och andra barn. Hon gillar att åka ruschkana, dansa och lyssna på musik. Men det är inte lika självklart att låta henne härja runt själv med tanke på att hon kan knuffas och vifta till andra ibland. Numera har ju även Molly återtagit nappen för korta små stunder, tror att hon känner att det är en trygghet allt mer, trodde ju tidigare att det bara var för lek innan. Har nog visat nappbilden innan men den visar verkligen känslan över att inte alltid få igenom sin vilja, inse detta och trösten(nappen) och så den busiga glada Molly.

Trygga barn trotsar

Jag har letat på nätet lite om trots som kommer funt 1-5-2.5 års åldern och vad andra föräldrar säger om detta. Har plockat lite axkorn mer som en påminnelse för mig själv när tålamodet tryter och jag frestas att bli trotsig;) Läs och njut, kommentarerna kommer från Familjeliv, Allt om föräldrar, Flashback samt Lekpaus.

Men man vänjer sig vid att vara "sparringpartner" i deras utveckling och gradvis så blir det bättre. Jag har ett mantra jag upprepar för mig själv. "Trygga barn trotsar". Så försök att se trots som en bra sak och en nödvändig utveckling. Barnet utvecklas till att var en egen person, sedan trotsar ju alla barn olika och dessutom olika mycket vid olika perioder.

Såhär tre barn rikare... kan jag bara inse att de är efter ungefär 2 års ålder man verkligen förstår vad de innebär att vara förälder! De lilla barnet som gått att styra ganska smidigt tidigare blir helt plötsligt varse om sin egen person och sin egen vilja..... sunt tycker jag och de är nog bara att följa med - vägleda och försöka välja dusterna.

Ge valmöjlighet ger mindre strider. Belöna bra beteenden

Jaget utvecklas, de är världens mitt och all kretsar omkring dem och de försöker förstå ALLT och Kan Själv utvecklas samtidigt som de vill vara bebisar

Jag bar upp barnet, pratade och försökte förklara. Om det inte fungerade sa vi "Nu går du in på ditt rum om du ska skrika så kan du komma ut när du vill prata." Det var riktigt jobbigt, men jag tror att det lönade sig.

Viktigt att förklara att man t.ex. inte får slåss och sparkas när man är arg, men att det är OK att vara arg och skrika eller slå på kuddar

Det som funkar är en mycket bestämd, konsekvent och lyhörd förälder, som inte ger efter när det lilla monstret ska styra hela världen (eller iallafall sin omgivning) med sitt humör.

Jag tror att det är viktigt att inte tala om hur dumt barnet är utan att istället säga nåt i stil med att "jag ser att du är arg, men man får inte ligga och skrika på det här viset ändå". Visa att du finns kvar och är stabil och att det är okej att visa känslor, men inte bli hysterisk. Jag vet inte men barnet kan behöva hjälp med att sätta ord på sina känslor.

Jag brukade, när jag insåg att utbrottet var av det slaget att ungen var helt okommunicerbar, sätta mig ner brevid och vänta. Höll mig lugn och satt så nära som möjligt. När utbrottet började mojna tog jag tag i barnet och sa flera gånger typ "du måste berätta varför du är arg/ledsen, så vi kan göra nånting åt det". Det funkade varje gång, och nu har den killen blivit en extremt verbal liten man. Jag tror på att sätta ord på saker, ungar som inte kan kommunicera slåss och jävlas mer än andra.


http://www.lekpaus.se/vardag.asp mer funderingar och tips

söndag 14 februari 2010